Om att våga stanna upp och möta barnets Nej!

Det finns perioder då Nejet från mitt barn studsar rakt mot mig...ofta, starkt, vitalt och viljekraftigt...Det finns perioder då jag älskar Nejet och det finns perioder då Nejet får mig att tappa tålamodet...Jag har märkt att utgången av en Nejsituation kan te sig helt olika beroende på var jag är. Om jag är närvarande om jag vågar stanna upp och vara med Nejet. Då tenderar nejsituationen lösa upp sig till ett skimrande stoft och vi kan snabbt komma tillbaka till glädjen, leken och handlingen.Ibland kollapsar jag rakt in i den lilles nej...ibland lägger vi oss ner och bara skrattar, skrattar nej,nej,nej...det kommer dom stunder då jag inser att jag kan inget göra...mer än att vänta och låta nejet få sin tid...och när vi sen ska in i handlingen igen...brukar nejet vara borta och kläderna kommer på...och ibland blir det skrik och gråt för att kläderna måste på och nejet är kvar...

Om jag däremot är i tankar, stress, tidspress då tar sig nejsituationen helt andra propotioner. Nej leder till en konflikt, skrik, tårar och en mamma som bär med sig en kletig massa av dåligt samvete resten av dagen för att hon tappat tålamodet.

För mig blev det väldigt mycket enklare att vara med nejet, busnejet, gråtnejet, argnejet eller jag vill inte...när jag lärde mig att urskilja att nejet egentligen inte är till mig. Det är inte mot mig. Det har egentligen inte med mig att göra överhuvudtaget. Det är inte till för att provocera eller göra mig irriterad. Nejet är där för att den lilla individen har förstått något om sig själv! Vilken Lycka! Ja jag kan påverka min omgivning! Och JA jag kan säga NEJ nej nej och nej...och Nej jag vill inte ta på mig kläderna...(just nu!)

Det fantastiska som sker när jag kan hantera min irritation, stress eller brist på tålamod. När jag helt enkelt väljer att våga stanna upp, andas och komma tillbaka till närvaro...till det som är...jo då kan jag SE..jag kan se den lille individens sanna väsen skymta fram...Jag ser dig, jag ser din utveckling...Och ja jag älskar dig...det blir så varmt då..att nej eller ja spelar inte längre så står roll...det är ju ändå bara ett ögonblick som ska passera...

Med värme
Kristina
www.peacefulparenting.eu