Att ta mig tillbaka till nu...

...om och om igen... Ibland är det så jag upplever min vardag som förälder. Det är dom stunder då det känns mer lockande att försvinna i väg i datorns värld eller i disken eller i... ja egentligen vad som helst som gör att jag slipper vara i det som är nu. Det är dom stunderna det blir som en kraftansträngning i mig att släppa min egenvilja och komma tillbaka till det som är så underbart och helt fantastiskt och samtidigt ibland så himla svårt... vara en närvarande mamma. En mentalt närvarande mamma! Jag har noterat att dessa stunder av icke-närvaro blir mest intensiva då jag har något "problem" utanför min och min sons relation. Kanske är det med min sambo, kanske med någon vän, kanske något ekonomiskt, ja egentligen precis vad som helst.

Jag är så lyckligt lottad att jag har hittat en väg som gör:
Att jag varje dag ger mig själv möjlighet till en stilla reflektion. En stund som ger så mycket positiva eftervallningar genom dagen att jag kan se när jag flyr undan nuet och kan komma tillbaka innan allt för mycket möjlighet till glädje försvunnit bort.
Att jag har verktygen för att landa i acceptans och tillit till alla mina "problem" så att dessa inte tar upp hela min vakna tid utan att nuet kan få mig i sitt fulla jag.
Att jag lärt mig att lyssna, lyssna på mig själv och låta min omgivning spegla det jag behöver höra för att än en gång komma tillbaka till nuet.

Jag hoppas att jag kommer att fortsätta denna resa och denna utveckling så länge jag lever och jag tackar alla er som inspirerat mig till detta liv och jag tackar min son som hjälper mig att ta mig tillbaka till nu... om och om igen...

Med största ödmjukhet!
Anna

Smackande pussar...

Ett gyllene ögonblick i mitt liv...

För någon dag sedan skulle jag säga godnatt till min son (pappa skulle natta). Vill du ha puss och kram frågar jag...nä säger han...jag kan pussa dig...jag har lärt mig att pussas...varav han tar sina mjuka varma händer och lägger på mina kinder..han håller mitt huvud stabilt i sina händer...och börjar pussas...puss på pannan, på ögonen, på näsan, på varje kind...på ögonbrynen...på hakan...små smackande pussar...det känns som att varje liten puss är fylld med en vibration av kärlek som går rakt ner i mitt hjärta...och mina ögon börjar att tåras samtidigt som ett mjukt skratt kommer inifrån...han avslutar sin pussritual med en smackande puss rakt på munnen...Tack!! säger jag Godnatt! Jag älskar dig!

Med Värme
Kristina
www.peacefulparenting.eu

Tomten finns han?

När mina äldsta söner var små kom tomten frekvent varje jul. Detta skedde utan någon direkt reflektion från min sida. Jag tog ju bara med mig de traditioner som jag själv var uppväxt med. Modifierade lite men ändå ganska mycket samma ingredienser. Sönerna blev äldre och genomskådade såklart lögnen om tomten.

När min yngste son för två jular sen skulle få uppleva sin första jul med tomten blev det så här. En av mina äldre söner beslöt sig för att vara tomte. Han klär ut sig, knackar på dörren kommer in med säcken och gör sin tomtegestaltning fantastiskt bra. Han röjer inte sin identitet och han håller ut hela vägen.Men vad vi alla bevittnade den stunden fick mig och resten av familjen att tänka om. Det var som att vaken stå och se lillkillen bli lurad...Jag uppfattade inte honom som rädd men tagen, påverkad av stundens spänning.

Efteråt när tomten hade gått var vi alla ganska berörda av att se minstingens reaktion efter besöket. Det var ingen skön känsla. Min stora son utbrast: Jaha då ska vi fortsätta lögnen om tomten?!

Det här ögonblicket fick mig att tänka. Vem är lögnen om tomten till för egentligen. Du kanske inte håller med mig. Men med handen på hjärtat hur många barn har inte fällt tårar av rädsla när tomten dykt upp? Eller krupit längre upp i mammas/pappas famn för att tomten verkar läskig. Efter detta bestämde jag mig för att inte tuta i minstingen att det finns en riktig tomte. Förra året var båda de stora killarna tomtar men med öppna ansikten. Det blev en lek. Det var kul. Det var på lika villkor.

Nu är det ett nytt år och en ny jul som väntar. Vi pratar inte så mycket om tomten och önskelistor. Njuter hellre av livet en dag i taget. Men...jag har märkt att lögnen om tomten ligger djupt inbäddad i omgivningen. Bland andra barn, föräldrar,kompisar...äldre barn får inte avslöja för yngre barn att tomten inte finns...så om jag fortsätter att vara ärlig mot min son ett år till så kanske han blir den som avslöjar att tomten inte finns..på riktigt!! Vilket dilemma! :o) Fast..jag väljer ändå att göra det som känns skönast i mitt hjärta...en jul med lek, gemenskap, mys och en tomte utan lögn.Och det är väl egentligen det som det handlar om att vi har ett val. Även i djupa traditioner som julen för med sig.

Jag är jättenyfiken hur gör ni i er familj? Har ni valt att göra på något annat sätt?

Med värme
Kristina
www.peacefulparenting.eu

Rätten att välja och skapa sig det bästa!

I Sverige har vi länge levt i något som jag vill kalla närhets-principen. Med detta menar jag att vi tillhör givna sammanhang för att vi är bosatta på en viss plats. I många år har vi haft vår vårdcentral, vår förskola, vår barnavårdcentral, vår mödravårdcentral osv. För många av oss har det tagit tid att förstå att vi kan välja. Vi kan det, välja!

Under graviditeten och i föräldraskapet är vi ofta väldigt sårbara. Det kan vara känslor som blir väldigt intima för oss, känslor som vi kanske inte ens visste att vi hade. Vem som bemöter dessa och hur kan ha en avgörande betydelse för oss. Till exempel vet via forskning att vem som är i rummet när vi föder kan ha stor betydelse för hur förlossningen framskrider.

Att byta barnmorskor, läkare eller pedagoger kan naturligtvis vara känsligt och det är lätt att tänka "det blir bra så här" eller "så farligt är det inte". Kanske är det så att det funkar men varför ska det bara funka? Varför kan det inte kännas behagligt, tryggt och kanske till och med helt underbart?

Jag var på möte igår på Frejakliniken (www.frejakliniken.se) en nystartade mödravårdcentral i Höllviken som drivs av två barnmorskor som verkligen brinner för sitt arbete och har förverkligat sin dröm. Aldrig har jag upplevt ett sådant välbehag tidigare på en mödravårdcentral. Det fanns levande ljus, blommor och vacker inredning i alla rum. I rummen med gynekologstolarna fanns till och med skön avslappningsmusik. Jag kände bara välbehag!

Fast att jag inte visste det innan jag kom dit så visste jag när jag åkte därifrån att det är så här jag vill känna när jag kommer till mödravården. Kanske är det en anledning till att vi inte alltid gör aktiva val. Vi vet kanske inte vad det är vi kan få! Så tack Frejakliniken för att ni vidgade mina perspektiv!

Anna

Acceptans

Det finns de stunder, de dagar, ibland veckor då jag som mamma har svårt att känna mig närvarande för mina barn. Känna att jag är där. Det kan vara de dagar då jag är allmänt trött och hängig och längtar innerligt efter att få krypa ner i sängen och bara vila. Ibland kan det vara den yttre världen som pockar på min uppmärksamhet och tar mig bort. Starkast är nog ändå de stunder då den inre världen kallar på min uppmärksamhet. Något behöver tas om hand om, omfamnas.Då kan det vara svårt att balansera familjelivet. Mina behov. Mina barns behov. Detta kan ibland väcka en känsla av otillräcklighet och en öppen passage för det dåliga samvetet att ta sig in. Det dåliga samvetet som kommer slingrandes över ryggraden..sakta, sakta...tar sig upp förbi halsen och viskar i mitt öra...du är ingen bra mamma..du gör inte tillräckligt...gör någonting..nu!!!

Jag har märkt att jag oftast kan stanna upp...komma tillbaka till kärlekens flöde, till glädje och stundens guldkorn. Men de gånger jag inte kan det har jag lärt mig en annan sak. Acceptans. Att känna fullkomlig acceptans till mig själv i det som är nu skapar en otrolig vila inombords. Jag skulle nog vilja säga att fullkomlig acceptans är den högsta graden av självkärlek. Det har såklart varit och är ibland fortfarande en utmanande träning att ta mig själv till acceptansens sötma. Men det är helt klart värt resan dit.

Jag välkomnar dig som förälder att träna på att ta in känslan av acceptans de stunder då familjelivet känns extra utmanande. Det ger inte bara fördelar för oss som vuxna, vi sänder också ut medmänskliga signaler till våra barn om att allt är okej oavsett var du är och hur du mår. Du är okej. Du är älskad. Jag är okej. Jag är älskad.Så enkelt men ibland så svårt.

Med värme
Kristina
www.peacefulparenting.eu

Våra barns känslomässiga utveckling

Detta är kanske det som engagerar mig mest av allt. Det som verkligen har varit och är det jag prioriterar högst i mitt föräldraskap och också det jag arbetat mest för när jag arbetat med barn. Det är en ständigt pågående process för mig som vuxen och förälder där jag verkligen behöver medvetandegöra vad det är jag tror jag förmedlar till mitt barn och vad jag verkligen förmedlar. Jag har numera en fantastisk lärare i detta, min egen son och hans ständiga och omedelbara uttryck för vad han upplever.

Min son är nu inne i en period då han testar sitt eget jag genom att säga väldigt mycket nej inte sällan följt av gråt. En av de vardagliga situationer när detta är som mest påtagligt är vid påklädning när vi ska gå ut. Detta kan naturligtvis vara både tålamodskrävande och frustrerande som förälder. Jag kan se att det är en så oerhört stor skillnad i utgången av dessa situationer beroende på min förmåga att låta honom ha sina utbrott utan att jag tvingar honom på med kläderna och om jag gör tvärtom.

I veckan fick vi en snabb tid hos läkaren och jag var tvungen att använda mig av det senare alternativet för att det kändes viktigt att hinna till läkaren. Upplevelsen var dels jätte obehaglig för mig att tvinga på honom kläderna och det som kanske var mest tydligt var min sons reaktion efteråt när vi kommit ut och kampen var över. Han är normalt väldigt pratig och öppen. Nu satt han i vagnen stel i kroppen och stirrade alldeles tomt framför sig. Efter några minuter försökte jag närma mig honom genom att röra vid honom och prata lite då slog han efter mig och visade tydligt att han inte ville ha med mig att göra.

Det jag förstår är att detta skulle kunna vara en av många situationer som jag inte ens hade reflekterat över eller sett något alternativ till om jag inte hade haft möjligheten av att använda mig av de verktyg jag praktiserar i stort sett varje dag. Kanske hade detta då varit vardag i vårt hem och min sons reaktion kanske inte hade varit lika stark just för att han gett upp en del av sitt inre i hopp om att vara mamma till lags. Just en icke-reaktion skulle kunna tolkats som något positivt att jag lyckats få min son att förstå att det är jag som bestämmer. I stort sett all forskning tyder dock på det motsatta att icke-reaktioner ofta formar en person som tappar en del av sin inre känslomässiga förmåga. Det mesta av denna utveckling sker upp till barnet är 5 år och påverkar oss resten av livet.Det är också denna kunskap och detta engagemang som lett till att jag velat skapa Peaceful Parenting.

Att praktisera verktygen i Tre nycklar till ett Rofyllt föräldraskap ger mig verkligen möjlighet att (för det mesta) instinktivt handla annorlunda. Ju mer balans, inre trygghet och ro jag känner desto lättare blir det att tillgodose mitt barns känslomässiga behov. Min önskan är att alla barn ska få fortsätta blomma resten av sina liv!

Så stort tack till alla er som inspirerat och hjälpt mig på vägen så att jag och Kristina har kunnat sätta ihop konceptet Tre nycklar till ett Rofyllt föräldraskap som jag önskar att få sprida till tusentals av er föräldrar som vill ha det! Mer information hittar du på www.peacefulparenting.eu

Ha en fortsatt underbar helg!
Anna

Att äta

Kan det ha varit så att i tidernas begynnelse var det lika naturligt att äta som att andas...det bara hände...kan det ha varit så att jorden skapades så frodig, så otroligt smart och vackert komponerat att kroppen bara fick i sig vad den behövde...helt naturligt...

Idag plockar vi vår mat i de stora matkedjorna, om vi inte är lyckligt lottade att ha våran egen odling eller lokala handlare runt hörnet...För många familjer är mat förknippat med stress, ska hinna med, helst samla alla vid bordet...för mig är inte matlagning längre förknippat med stress...däremot kan inspirationen sina titt som tätt och i mina försök att bjuda in resten av familjen i middagskompositionen...blir svaret allt som oftast köttbullar med mos!! Ja jag köper färdiga köttbullar...tack och lov finns det numera en ekologisk variant...

Det är lite lustigt egentligen att vi alla i en familj ska äta vid samma tidpunkt, samma mat...jag vet ju att rent praktiskt är det ju enklast...men är egentligen inte syftet att barnet ska lära sig sin egen inre mat o även sovklocka? Lära känna sin kropp, sina behov, lära sig att respektera kroppens signaler...och i sin tur lära sig att ta o få eget ansvar som de kan bära med sig resten av livet..

Inom Aware Parenting beskrivs just detta...att från början låta de små barnen få prova sig fram...i några dagar blir det kanske bara pasta, andra dagar bara köttet eller fisken...vissa dagar slinker det ner lite av varje...men poängen är att i det stora hela så får barnet i sig alla de näringsämnen som behövs.. det krävs ju givetvis att jag som förälder erbjuder en varierande o näringsrik kost...likaså med fettet...att små barn ska ha lite mer fett i maten än vad vi behöver vet de flesta...men jag upptäckte på min yngste son att han lyckades reglera detta själv genom att äta från smörpaketen då o då :o) Hur bra som helst!

Så även fast de flesta av oss inte intar vår mat lika naturligt som att andas kan vi med små medel prova att ge våra barn ett naturligt förhållningssätt till mat och därmed också minska risken för stressiga och tjatiga middagssituationer. Och istället låta matstunden vara en källa till social samvaro och gemenskap.

Boktips!
The Aware Baby av Aletha Solter!

Med värme
Kristina
www.peacefulparenting.eu

Gravidmeditation -ett sätt att skapa kontakt

Under min först graviditet fick jag möjlighet att ägna mig en hel del åt meditation vilket jag verkligen njöt av. Jag fick prova en massa olika tekniker och i en grupp med bara kvinnor, så absolut meditationer som var ämnade för kvinnor men inte för gravida specifikt. Jag vet inte när det kom, men för ungefär ett år sen tror jag, då fick jag en stark känsla av att jag ska göra meditationer som vänder sig till gravida.

Denna känsla har jag burit med mig sen dess och jag har gjort några försök att få till dessa meditationer under det senaste året men har inte hittat vägen. Jag bestämde mig för att skapa gravidmeditationskvällar för gravida när jag själv blev gravid och tänkte att jag skulle kunna använda mig av olika meditationer som jag lärt mig genom åren och rikta dom för att skapa kontakt till sitt barn. Då hände något.

Plötsligt på bara 10 minuter så trillade den första meditationen ner. Det kändes verkligen som att den kom igenom mig. En meditation som handlar om att skapa trygghet inom sig själv och därifrån ge trygghet till barnet i magen. En verkligt jordande vägledd meditation. En vecka senare skulle jag ta ett bad och när jag just kommit in i avslappning så kom nästa meditation. På ytterligare 10 minuter så var den färdig. En meditation som skapar en djup kärlekskanal mellan mig och mitt barn. En meditation som är både i rörelse och stilla.

Jag har haft gåvan att få dela med mig av dessa båda meditationer på de meditationskvällar jag har varannan söndag och verkligen fått fin respons. Dessutom har det första demo exemplaret av trygghets meditationen kommit till på CD. En CD som det finns möjlighet att köpa via vår hemsida www.peacefulparenting.eu

Jag är så tacksam för all kreativitet som föds genom mig och så förundrad att det verkar vara så här det fungerar när jag skapar. Jag känner otroligt starkt för att skapa kontakt till sitt barn genom att medvetet använda sig av den inre värld som vi alla besitter. Att genom kroppen, tanken och själen hitta vägar som jag tror förbereder oss gravida kvinnor för både förlossning och föräldraskap samtidigt som det gör vår graviditet och början av livet för våra barn så mycket behagligare och lugnare.

Så jag hälsar er alla varmt välkomna att ta del av dessa stunder antingen tillsammans med oss eller hemma i er egen lugna vrå!

Anna

Om att våga stanna upp och möta barnets Nej!

Det finns perioder då Nejet från mitt barn studsar rakt mot mig...ofta, starkt, vitalt och viljekraftigt...Det finns perioder då jag älskar Nejet och det finns perioder då Nejet får mig att tappa tålamodet...Jag har märkt att utgången av en Nejsituation kan te sig helt olika beroende på var jag är. Om jag är närvarande om jag vågar stanna upp och vara med Nejet. Då tenderar nejsituationen lösa upp sig till ett skimrande stoft och vi kan snabbt komma tillbaka till glädjen, leken och handlingen.Ibland kollapsar jag rakt in i den lilles nej...ibland lägger vi oss ner och bara skrattar, skrattar nej,nej,nej...det kommer dom stunder då jag inser att jag kan inget göra...mer än att vänta och låta nejet få sin tid...och när vi sen ska in i handlingen igen...brukar nejet vara borta och kläderna kommer på...och ibland blir det skrik och gråt för att kläderna måste på och nejet är kvar...

Om jag däremot är i tankar, stress, tidspress då tar sig nejsituationen helt andra propotioner. Nej leder till en konflikt, skrik, tårar och en mamma som bär med sig en kletig massa av dåligt samvete resten av dagen för att hon tappat tålamodet.

För mig blev det väldigt mycket enklare att vara med nejet, busnejet, gråtnejet, argnejet eller jag vill inte...när jag lärde mig att urskilja att nejet egentligen inte är till mig. Det är inte mot mig. Det har egentligen inte med mig att göra överhuvudtaget. Det är inte till för att provocera eller göra mig irriterad. Nejet är där för att den lilla individen har förstått något om sig själv! Vilken Lycka! Ja jag kan påverka min omgivning! Och JA jag kan säga NEJ nej nej och nej...och Nej jag vill inte ta på mig kläderna...(just nu!)

Det fantastiska som sker när jag kan hantera min irritation, stress eller brist på tålamod. När jag helt enkelt väljer att våga stanna upp, andas och komma tillbaka till närvaro...till det som är...jo då kan jag SE..jag kan se den lille individens sanna väsen skymta fram...Jag ser dig, jag ser din utveckling...Och ja jag älskar dig...det blir så varmt då..att nej eller ja spelar inte längre så står roll...det är ju ändå bara ett ögonblick som ska passera...

Med värme
Kristina
www.peacefulparenting.eu

Det inre rummets gåva för föräldraskapet

Jag skulle vilja ägna detta blogginlägg åt att dela med mig av det inre rummets gåva för föräldraskapet. För mig handlar detta om att bygga ett tryggt ankare inuti i mig. Ett ankare som expanderar i stunder av frånvaro från brus. Som jag när det väl är skapat kan återvända till närhelst jag behöver.

Jag tror många föräldrar känner igen sig i att ibland reagera totalt irrelevant på ens barns beteende. Överreagera som många kallar det. För mig kommer dessa reaktioner som en direkt konsekvens av att jag inte vårdat mitt inre rum. Jag har tappat mitt ankare, min ro, min trygghet.

Flera år innan jag blev förälder gjorde min inre tomhet sig påmind och jag var mer eller mindre tvungen att hitta ett annat sätt att förhålla mig till livet. Det var då jag kom i kontakt med detta mitt inre rum. Jag kom till ett sammanhang där människor praktiserade stillhet och tystnad på ett sätt som jag aldrig tidigare mött. Till en början var det väldigt ovant för mig att sitta alldeles still och alldeles tyst. Jag kunde inte ens förstå meningen med det. Hur skulle detta hjälpa mig? Det var ju inte alls relaterat till det jag behövde hjälp med som jag såg det. Det som hänt sedan dess är som ett mirakel och idag är jag så övertygad om att detta är en av mina viktigaste nycklar för ett lyckligt och rofyllt liv.

När jag blev mamma för 2 år sedan så fick betydelsen av mitt ankare en än större betydelse. Plötsligt hade jag en ständig spegel framför mig som jämt visade mig hur väl jag tagit hand om mitt inre rum. Mitt barn. Jag reagerar aldrig irrelevant när jag är ankrad. Jag agerar. Det är en väldig skillnad. När jag agerar så förmedlar jag mina känslor från ett helt annat ställe i mig. Ett ställe som gör att mitt barn känner sig tryggt och respekterat oavsett vilken känsla jag behöver förmedla och jag behöver inte drabbas av dåligt samvete. Min önskan är att alla föräldrar som längtar efter en mer rofylld tillvaro fick möjlighet att hitta sitt inre rum, sitt ankare, sin trygghet.

För att ge vidare av denna gåva till världen har vi skapat Meditationskvällar för gravida och en grupp för småbarnsmammor som kallas ModerLiga.

Varmt Välkomna till oss på Peaceful Parenting.
Anna

Beröring en källa till trygghet

Vi höll vår första föreläsning häromdagen, Tre nycklar till ett Rofyllt Föräldraskap. Vår ena nyckel rör vikten av att ha beröring som en naturlig del i vår vardag och i våra familjer. Och i de bästa av världar lever vi, alla människor, alla familjer med en naturlig närhet i våra liv. Det är ju ingen nyhet att beröringsmassage och mer djupgående massage har avslappande effekter på oss som människor. Vid beröring utsöndras ett lugn och ro hormon som bidrar till att stress och orosnivå sjunker. Beröringen bidrar också till att stilla en aktiv tankeverksamhet.

Hur kan vi då låta beröring vara ett naturligt inslag i våra liv?

När det gäller våra allra minsta, nyfödda/baby, så har vi naturliga källor till närhet och beröring.Vi kan sitta med vårt nyfödda barn, hud mot hud, och bara vila.Låta amning el flaskmatning vara ett naturligt tillfälle för närhet och trygghet. Och att skapa kontakt. Gärna utan distraktioner som tv, data och mobiltelefoner.Du kan bära ditt barn helt eller delvis i bärsjal/sele. Att samsova med sitt barn är också en oerhörd källa till närhet och trygghet.(Givetvis måste du undersöka säkerheten kring detta först!)

När barnen blir större kan bus och lek vara en ingång till naturlig närhet. Eller bara mysa upp i soffan och läsa en saga.

Med de ännu större barnen kan det se så olika ut, en klapp på axel, en strykning på ryggen, en godmorgon kram är små gester men ändå ett sätt att bibehålla en kontakt. I många familjer finns det flera tv apparater i olika rum och familjer tenderar att vara som utspridda öar i sitt eget hem. Och så kanske det kan få vara ibland men som förälder kan jag också välja att bjuda in till samvaro i "tv-soffan" även fast programmet/filmen inte alltid tilltalar mig personligen. Men stunden skapar en närhet, en samvaro, ett band.

Hur skapar vi då de naturliga beröringsbanden för oss vuxna? Vi kan givetvis gå regelbundet och få någon form av avslappnande massage.Vi kan också aktivt i vår relation välja att ge varandra någon form av kravlös beröring.En beröring där mottagaren får bestämma formen,att bli masserad, strykningar eller kanske bara en vilsam hand på ryggen för en stund.

Oavsett hur vi väljer att göra kan vi öppna upp ögonen för hur naturlig beröring ser ut i våra familjer och se hur den kan vara en källa till trygghet för oss och våra familjer!

Varma hösthälsningar
Kristina
Peaceful Parenting Sweden

Och som tidigare erbjuder jag Lugn Och Ro behandling för dig som bor i Malmötrakten.
Välkommen in på vår hemsida!
www.peacefulparenting.eu

En lugn graviditet

Jag vill dela med mig av hur jag ser på lugn under graviditeten och vad det gjort för mig och mina val.

Först vill jag berätta om en undersökning som gjorts på en klinik där man under en ultraljudsundersökning i vecka 15 tittade på hur fostret reagerade på omgivningen. I vecka 15 är inte hörseln utvecklad så att fostret kan höra. I undersökningen tittade man först på hur barnet hade det när det var lugnt runt modern och sen satte man på en fiktiv inspelning av en full och bullrig pappa som kom in i rummet. Från att barnet legat lugnt i mammans mage så flyttade sig barnet bakåt i magen och satte tummen i munnen.

För mig säger detta så mycket om hur känsligt ett foster är för de energier som finns runt mamman under graviditeten. Tack vare att jag fick kunskap och information från olika håll om hur barnet påverkas av stress tidigt kände jag att jag kunde göra medvetna val för hur jag skulle ta hand om mig och mitt barn. Detta var inte alltid en så enkel väg att gå då jag upptäckte hur mycket "riskinformation" jag fick av samhället, hur många skräckupplevelser jag kunde läsa om på olika forum och där det i bland annat arbetssammanhang förväntades att allt skulle vara som innan jag var gravid.

Min resa som gravid handlade om att leta upp miljöer som var en motpol till detta där jag kunde ta hand om mig själv och där den lugna behagliga energin fick utrymme. Jag sökte mig till naturen, till lugn beröring, till musiken, till meditationsrum och tittade på vackra bilder och läste vackra berättelser om graviditet och förlossning. Jag fick även en så kallad Mother Blessing av en grupp fantastiska kvinnor som fick mig att hedra och se storheten i att bära ett barn. Självklart hamnade jag i situationer där det uppstod stress av olika anledningar men jag hade då verktyg för att lugna både mig och mitt barn och jag kunde på så sätt stoppa hjulet innan det rullade på allt för snabbt. Min upplevelse är att detta också påverkade min förlossning och första tiden med mitt barn. Det fanns ett lugn och verktygen jag använt under graviditeten fungerade även då.

Nu är jag gravid för andra gången och får möjlighet att göra om denna resa igen. Nu har jag också möjlighet att skapa rum där jag kan bjuda in er gravida som precis som jag ser lugnet som så oerhört viktigt genom graviditeten. Jag är så tacksam!

Om du är gravid och längtar efter att få stöd och hitta ett större lugn så välkomnar vi dig gärna till oss på Peaceful Parenting. Vi erbjuder olika alternativ för att stödja denna längtan; Meditationskvällar, Mother Blessings, Massagebehandlingar och Gravidsamtal.

Varmt Välkommen!
Anna

Att vara skapare av sitt eget liv.

Det fanns en tid när händelserna i mitt liv verkade sakna sammanhang och när jag fick ägna det mesta av min kraft till att försöka följa med svängningarna. Under denna tid lagrades det en massa stress och frustration in min kropp och mitt sinne. Obalans var vardag.

Under dom senare åren har denna verklighet försvunnit allt längre bort och ersatts av en lugn känsla som innehåller trygghet och harmoni. Jag skapar mitt liv.

Som gravid och förälder har detta varit en enorm gåva. Jag väljer att regelbundet befinna mig tillsammans med kvinnor som har valt att skapa sin verklighet. Jag har förmånen att vara i sammanhang där jag får möjlighet att hämta hem mig själv och återgå till att lägga kraften där den behövs som bäst. Resultatet leder alltid till ett lugn inom mig och balans i min familj. Detta levnadssätt har blivit vardag och varje dag använder jag mig av verktyg som jag fått på vägen. Idag förstår jag att denna förvandling skett för att jag varit tillsammans med andra kvinnor, och hur gärna jag än önskade att jag skulle klara det själv så vet jag att det aldrig gått.

Jag har en dröm om att alla gravida och mammor ska få med sig upplevelsen av att vi kan skapa lugn, harmoni och trygghet för oss och våra barn. Denna dröm har skapat Peaceful Parenting! Vi skapar grupper för gravida och mammor som längtar efter en mer rofylld tillvaro. Vi erbjuder även enskilda samtal och rådgivning i specifika situationer som kan dyka upp på vägen.

Varmt Välkommen!
Anna

Män och förlossning

Att som man vara med på en förlossning har inte varit vanligt under särskilt lång tid. Själv föddes jag 1976 och min pappa fick snällt sitta och vänta i väntrummet. Idag är det snarare regel än undantag att pappan har möjlighet att vara med och vara en del av ögonblicket när ens barn kommer till världen. Vad innebär då detta? Är det alltid en fantastisk rosaskimrande känsla?

Jag var för 6 år sedan med min väninna när hon födde sitt barn. Jag deltog i föräldrautbildningen på MVC och var väldigt närvarande under hela graviditeten. När dagen kom och värkarna började var jag där vid hennes sida. Vi var hemma i 16 timmar. Var ute och promenerade, köpte pizza och tog tid på värkarna. Efter hand så ökade intensiteten och då var det som att min väninna förändrades och jag som var utanför kände mig förvirrad och förstod inte vad som hände. Hon gjorde irrationella saker så som att helt plötsligt vilja ha håret flätat, noppa ögonbrynen och en del annat. Jag kände mig otroligt ställd av denna förändring men försökte självklart vara där och tillgodose hennes behov. Värkarna ökade ytterligare i styrka och nu skakade hon i kroppen och var ännu mer okontaktbar. Jag började känna mig lite rädd och definitivt otroligt ensam. Var detta normalt?

Min väninna bestämde sig för att det var tid att åka till sjukhuset och jag andades ut. Nu skulle jag inte vara ensam längre. När vi kom in så gjordes dom rutinmässiga undersökningarna och jag kände mig lugn. När det var klart så försvann alla igen. Jag trodde personalen skulle vara på rummet. Vi var ensamma igen. I och för sig hade vi en knapp att trycka på så visst var det lite tryggare men för mig var känslan att jag var i ett rum med en vän som jag inte kände igen. Fortfarande orolig hade inte någon aning om hur jag gjorde det bästa möjliga för henne. Vi hade nu varit i värkarbete i 22 timmar. Jag var trött. Men vem är jag att vara trött? Det var min väninna som kämpade. Vi arbetade tillsammans ytterligare 7 timmar innan hennes son föddes. 7 mycket intensiva timmar då personalen med jämna mellanrum kom in och försökte hjälpa till med olika tekniker för att förlossningen skulle bli så bra som möjligt. Många gånger förstod jag inte vad det var som hände och backade emellanåt för att jag kände mig överväldigad. Men då klockan 8 på morgonen kom han äntligen och det var ett av de mest fantastiska ögonblick i mitt liv. Det var så mycket glädje!

Dom närmaste dagarna kände jag mig som en alfa-hanne. En otroligt stark beskyddar instinkt infann sig. Den enorma bedrift som min väninna gjort gjorde att INGEN fick göra intrång eller på något vis göra henne illa. 3 dagar efter var jag i en grupp som jag då tillhörde där vi arbetade med känslomässig utveckling. Där landade jag äntligen. Totalt utmattad och känslomässigt instabil. Jag bara grät och grät och grät. Jag orkade inte mer var den känsla som var starkast.

Jag är inte man, jag är inte pappa, men denna erfarenhet har gjort att jag känner oerhört mycket med dom pappor som står vid sidan av under förlossningen. Det är intensiva timmar då oerhört mycket känslor väcks. Jag arbetar idag som doula och förstår hur mycket mer jag kunnat förbereda mig om jag vetat vart jag skulle vända mig. Varken jag eller min väninna kände till vad en doula var tyvärr. Jag kan ana att förloppet både för mig och min väninna hade sett helt annorlunda ut om vi valt att föda med en doula. Någon som kunde göra upplevelsen tryggare för oss båda.

Välkommen in och läs mer om vad en doula gör på vår hemsida www.peacefulparenting.eu och på www.doula.nu. Vi på Peaceful Parenting erbjuder också speciella kvällar för dig som partner. För mer information om detta titta på hemsidan under fliken gravid.

Anna

Födande Krafter

Att vara gravid och välkomna ett barn till sitt liv är en stor gåva och rätt ofta en omtumlande resa. Från att få det där sköra beskedet, jag är gravid, till den dagen då det är dags. Upplevelsen av den här tiden kan vara så väldigt olika. Och det är ju så det får vara. Vi har olika kroppar, olika förutsättningar och framförallt är vi olika individer med skilda erfarenheter med oss i bagaget. Vi kan omdevetet ha blivit påverkade av vår omgivning redan som barn. Vissa kvinnor har berättat att det finns en negativ bild av att föda barn i familjen flera generationer tillbaka. Att bli matad med negativa förlossningsupplevelser och skräckpropaganda över hur ont det gör eller hur lång tid det tog är något du som vuxen gravid vänligen men bestämt kan tack Nej till. Hur väl vänner, arbetskolleger och familjemedlemmar än vill dela med sig av sina erfarenheter av att föda. De vet ju precis hur det är! Ja det vet dom! Alla välvilliga är experter på sina förlossningsupplevelser, precis som du kommer att bli expert på din/dina. Och det kommer att bli din oförglömliga skatt som du kan bevara som en kärleksfull och stärkande gåva i ditt hjärta.

Jag har märkt att många kvinnor inklusive jag själv har eller har haft ett stort behov av att prata om våra förlossningar. Och det är ju inte så konstigt att vi behöver prata om kanske det största ögonblicket som vi får uppleva. Att prata är ju ett sätt att gå igenom - bearbeta, vad hände, hur kändes det, varför blev det så här. Eller hur kändes det när babyn väl kom ut och landade på mitt varma bröst. Det finns ju lika många förlossningsupplevelser som det finns kvinnor som har fött. Därför kan en annan kvinnas förlossningsupplevelse aldrig bli din. Du har din alldeles egna unika resa som du ska göra som kvinna och mamma. En gåva att ta med dig som en styrka, en inre kraft. Din födande kraft, oavsett hur du har fött fram ditt barn. Att dela sin förlossningsupplevelse med en eller flera kvinnor som lyssnar uppmärksammat kan vara djupt läkande och ett sätt att verkligen känna skönheten och styrkan i att föda. Konsten att lyssna utan att vilja kommentera, förändra eller påverka den som pratar är något som jag har fått lära mig på vägen. För oftast ska vi vara en god väninna, en medsyster, och säga uppmuntrande fraser eller komma med fina lösningar.

Om du har en förtrolig väninna skulle jag rekommendera dig/er att prova denna form av samtal och dela er förlossningsupplevelse. Det är viktigt att avsätta en stund, 1-2 timmar, då ni vet att ni inte blir störda. Stäng av telefonerna. Tänd gärna lite ljus, gör det mysigt. Ni kan välja en symbol att lägga framför er i form av tex en sten eller en snäcka. Den som pratar håller i symbolen. Kom överens om vem som ska prata först. Sätt er mittemot varandra och slut ögonen för ett ögonblick. Andas. Tillåt dig att landa i din kropp.Tillåt dig att resa tillbaka till din förlossning. När du som ska börja dela är redo tar du symbolen i din hand. Ta god tid på dig när du pratar. Bli medveten om hur det känns i kroppen när du pratar om oilka faser som har varit under förlossningen. Tillåt dina känslor få komma. Skratt, glädje, sorg, ilska, besvikelse. Allt är tillåtet. Du som lyssnar behöver inte göra något. Inte hjälpa, inte förändra. Bara andas och håll kontakten med ditt hjärta. När första personen är färdig lägger hon ner symbolen och nästa börjar när hon är redo. När båda två är färdiga tackar ni stillsamt er själva och varandra för denna stund i förtrolighet och systerskap. Lycka till!

Vi på Peaceful Parenting i Malmö erbjuder med jämna mellanrum kvällar där du får möjlighet att ge plats till din förlossningsupplevelse tillsammans med andra kvinnor. Varmt Välkommen!

Med Värme

Kristina

Tacksam trebarnsmamma

www.peacefulparenting.eu

Beskedet ~ Att bli Mamma

Beskedet ~ Att bli Mamma

Jag kom nyligen att tänka på det där gnistrande ögonblicket, då beskedet kom - jag Är gravid.

Men först ett litet minne. När jag var ung tonåring hade jag väldigt mycket idéer och föreställningar om världen. Jag hade en rätt cool yta, som fungerade alldeles ypperligt som skydd för att inte släppa någon in närmare än vad jag kunde klara av. Jag hade tankar om att jag minsann aldrig skulle gifta mig. Aldrig! Men det var någonting det där med barn. Små barn har alltid fått mitt hjärta att smälta och spritta av glädje. Jag minns den där gången när jag sände ut en önskan (en omdeveten sådan, jag visste inte då att önskningar kunde uppfyllas), den lät så här : ~om jag någon gång får barn, då önskar jag mig tvillingar~

20 år senare tog jag och min dåvarande man ett beslut. Vi önskade att välkomna ett barn till våra liv. Till vår tillvaro. Bli en familj. Ja det kändes rätt nu. Det tog två månader.

Jag sitter i badrummet själv med graviditetstestet i handen. Stickan som visar det stora, det kärleksfulla, det skrämmande. Beskedet som förändrar livet för alltid. Beskedet som säger: Jag är gravid. Jag ska bli mamma. Du ska bli pappa. Vi ska ha barn. Jag minns att luften vibrerade av glädje, förväntan och rädsla. Ögonblicket är ju så abstrakt. Den där stunden som på ett eller annat sätt förändrar allt. Stunden som gör att hjärtat expanderar och kroppen förändras.

I vecka 8 fick jag en tid till min gynekolog för ett ultraljud. Jag gick dit själv. Förväntan låg i luften. Längtan att få det bekräftat var stark. Jag vågade inte riktigt lita på min egen kropps signaler. Magen täcks snart med en kall, klibbig gel och dosan förs runt på min mage. Det känns lite kliniskt och kallt. Borde det inte kännas varmt och mottagande? Jag tittar vaket på skärmen för att få se. Jo, där, där är ett litet litet tecken på liv i min mage. I min livmoder. Gynekologen fortsätter sin sökning på min mage och säger efter en stund på bruten danska: - där är inte bara en, där är två. Jag tror jag säger Va? och sedan slutar jag att andas eller så var det tvärtom. Tvillingar!

Besöket avslutas efter en del prat och omtumlad tar jag min cykel för att bege mig hemåt. Jag stoppar undan känslorna tills jag kommer bort från folkmyllret och stan. Jag får upp farten och släpper...Jag skrattar plötsligt högt för mig själv samtidigt som tårarna rullar ner för mina kinder. aldrig tidigare har skrattet och gråten varit så förenade. Jag närmar mig mitt hem och beslutar mig för att gå in och köpa mig en fika. Det blir en ljus brownie med chokladbitar i. En kaka skulle nog hjälpa mig i stunden att balansera upp detta hav av känslor. Kakan fick mitt fokus en stund. Det var ju så ofantligt stort att ta in. Att min spröda tonårsdröm faktiskt hade gått i uppfyllelse. Jag var gravid med tvillingar!

Resten av dagen går. Jag stannar upp, känner på magen, tar in, skrattar, pratar högt för mig själv, gråter glädjetårar och väntar på att få berätta för den blivande tvillingpappan.

Hur var beskedet för dig?

Med Värme, Kristina

Tacksam trebarns mamma och medgrundare av Peaceful Parenting

www.peacefulparenting.eu
utkast

Att expandera i en värld full av möjligheter

Jag kommer nu att erbjuda Peaceful Parenting samtal även via Skype. Det känns som en stor möjlighet att kunna erbjuda dessa samtal även till er som inte har möjlighet att möta mig fysiskt. Min egen erfarenhet av samtal via detta forum är fantastisk. Så du som känner dig attraherad av detta är varmt välkommen att maila eller ringa! För mer information om samtalen gå in på hemsidan: www.peacefulparenting.eu

Peaceful Parenting Samtal

Jag erbjuder nu Peaceful Parenting samtal för dig som känner ett behov av att uttrycka dina känslor i ord...



I ett samtal hos mig får du möjlighet att finna ingångar till en mer rofylld och inspirerande tillvaro tillsammans med ditt barn och din familj som helhet.
I väntan på ett barn och första tiden tillsammans med ett nyfött barn är det vanligt att möta frågor och känslor som aldrig tidigare funnits. Det är inte alltid lätt att landa i trygghet och harmoni.

Peaceful Parenting samtalen är till för dig som längtar efter att få sätta ord på det som upplevs. I denna period i livet kan det hända saker i dig som kvinna/man, i dig som partner och i dig som förälder eller blivande förälder. Det kan till exempel vara tankar som rör förlossningen, din känsla för föräldraskapet, parrelationens nya form eller känslor av stress och otillräcklighet. Att dela sina upplevelser med någon som inte är en del av ens vardag kan öka förutsättningarna för en mer rofylld känsla som gravid eller förälder.

Du kan komma ensam eller tillsammans med din partner. Är du spädbarnsförälder går det också bra att ta med barnet.

För mer information så är du välkommen in på hemsidan:
www.peacefulparenting.eu

Lugn och Ro behandling

Peaceful Parenting erbjuder nu Lugn och Ro behandling för gravida och mammor.

Detta är en varmt omslutande behandling med taktil beröring
över rygg, händer och fötter.Fotbad ingår.

Behandlingen är mycket rogivande och väldigt fin för dig som vill öka ditt välbefinande och stärka kontakten med ditt kommande barn. Har du nyligen fött barn är du välkommen att ta del av denna sköna behandling för att landa efter förlossningen och hämta kraft. Din baby upp till 3 månader kan med fördel följa med och då ligger ni båda på sköna madrasser på golvet eller sitter i en fotölj. Är du mamma mitt upp i allt...välkommen...ta en paus och ge din kropp lite ro och vila.

Lugn och Ro behandlingen är en sinnenas behandling. Den utförs i en vacker, rofylld miljö med skön musik, och mjuka dofter(inga dofter om din baby är med) Dessutom inleder vi varje behandling med ett kortare eller längre samtal kring din nuvarande situation som gravid eller mamma. Samtalet gör det lättare för dig att ta emot behandlingen på ett avslappnat och tryggt sätt.

Vill du veta mer?
Titta in på vår hemsida www.peacefulparenting.eu

Varmt Välkommen
Kristina

Att få ge av det jag fått…

När min son var 3 månader var vi ute i en gnistrande solig vinterdag på promenad. Det kom en stark värme genom min kropp och känslan av att allt föll på plats överväldigade mig. Jag förstod plötsligt hur alla mina erfarenheter genom livet föll samman och att inget av det har skett av en slump. Den röda tråden var så tydlig från mitt första andetag… Min livsresa, mitt arbete med barn och föräldrar inom skola och behandling, mitt stöd till min vän under hennes förlossning, alla kvinnor jag följt genom åren, kvinnogruppen som fanns där under min graviditet, min egen förlossning och den allra första tiden som mamma och så mycket mer… Uppfylld av känslan att få ge vidare av det jag fått och skapa det jag saknat begav jag mig hemåt och skrev och skrev och skrev…

Som en gåva möte jag Kristina med sin fantastiska energi och en längtan så stark som min... tillsammans skapade vi det som idag heter Peaceful Parenting. Vi skapar möjligheter för er som längtar efter ett alternativ, en möjlighet att få uppleva sin graviditet, förlossning och sitt tidiga föräldraskap på ett djupare plan såväl själsligt som känslomässigt...

…med min djupaste tacksamhet för livet!

Anna

Jorden och barnen

Det går ju inte längre att blunda för att vår jord är svårt skadad på många sätt. Luft som är förorenad, hav som är nersmutsade och djur som inte längre kan överleva, regnsskogar som skövlas och sopberg som växer i takt med att köpivern fortsätter.För mig har detta uppvaknande att våga se vad som händer på vår jord skett succesivt. Jag har långsamt nått insikt om att det händer inte bara saker långt där borta. Jag inser att varje handling jag gör - gör skillnad- varje handling du gör - gör skillnad. Jag inser att det liv jag väljer att leva påverkar mina barn, andras barn samt framtidens barn.Vilken värld vill jag lämna vidare till mina barn och dina barn? Jag är en visionär och kanske en idealist men jag önskar kärlek och respekt till ALLA barn, omtanke och närvarande vuxna, vuxna som orkar säga nej till masskonsumtion vuxna som vågar säga ja till hållbarhet och ett djupt värnande om den jord vi har. Det är inte tråkigt att ändra riktning, inte om man förstår syftet...att det vi gör öppnar upp för en renare, sannare och skönare värld att leva i. Jag är fortfarande i lärande och hamnar då och då i fällan..det är mänskligt och högst förlåtligt...det är bara att fortsätta och fortsätta och sätta barnen, jorden och vårt välmående i fokus.


Ett fantastiskt företag som prioriterar barn och miljön är Ekokul. Här hittar du superfina och orginella leksaker för barn i olika åldrar! www.ekokul.se

Med värme
Kristina

Läk din förlossningsupplevelse

Vi har båda erfarit hur djupt läkande det är att
få dela sin förlossningsupplevelse i en cirkel av andra kvinnor som lyssnar och ger din upplevelse välförtjänt uppmärksamhet med sin närvaro. En tidigare förlossningsupplevelse med oläkta händelser kan påverka både din syn på ev kommande förlossning men också din relation till nuvarande barn och din relation till din kropp. Att låta din förlossningsupplevelse få din uppmärksamhet och kärlek kan påverka både dig och relationen till ditt barn i en positiv riktning.

Under kvällen kommer alla att få dela sin upplevelse med en eller flera deltagare. Vi kommer att ha en ceremoni för att hedra dig som kvinna och dina födande krafter. Krafter som du kan bära med dig som en gåva resten av livet.

Varmt Välkommen
Anna & Kristina

När: 24 februari
Tid: 18-20
Pris: 150 kr
Plats: Malmö
www.peacefulparenting.eu

En gåva

Det är verkligen en gåva att få träda in i en annans familjs liv...för en liten stund (eller ganska många timmar :o)) och vara där för dom i ett av deras viktigaste ögonblick i livet..födelsen av ett nytt liv..Att vara helt i service för någon annan, från praktiska ting till att ge fysiskt och emotionellt stöd när det behövs.

Jag är djupt imponerad av den födande kvinnans kraft...Jag har fött tre barn själv men det är annorlunda att betrakta kraften utifrån..Den är så stark och så skör på samma gång.

Jag är djupt berörd av de kvinnor som följer sin intution och söker upp ett doulastöd och bryter den gamla idén om att "jag klarar minsann det här själv" Det är klart att varje kvinna klarar att föda sitt barn själv,med eller utan sin partner..men det kan vara ännu behagligare att ha ett extrastöd med som är där för dig hela vägen!

Ett varmt innerligt tack säger jag till dom kvinnor som jag hittils har fått möjligheten att vara där för!

Kram Kristina


Vill du veta mer om hur en doula jobbar och hur ett doulastöd kan vara till glädje för dig då är du varmt välkommen att höra av dig med frågor och funderingar till oss!
www.peacefulparenting.eu

Tack!

Ett varmt TACK till alla er som kom till vårt Öppet hus förra söndagen!! Det blev en dag med fina möten och mumsig fika. Nu känns vårt mysiga rofyllda näste ännu mer levande och vi är redo för nästa steg.

Varma kramar
Anna & Kristina

Invigning

Det är med spirande glädje som vi nu förbereder till vår nya lokal. Underbart roligt att välja tyger, färger, former, lampor och annat för att skapa en skön atmosfär där Peaceful Parentings verksamhet kan få växa fram i sin egen takt. Hit kan man, som gravid eller nybliven förälder, komma för att fylla på med energi,inspiration eller bara vila och mötas upp individuellt eller i skön gemenskap. Vi längtar innerligt att få göra den här platsen så rofylld och mysig som möjligt för dig som vill komma hit.

Söndagen den 23 januari kl 14-17 har vi öppet hus för dig som är gravid, nybliven förälder och för våra nära och kära. Vi bjuder på fika och du har möjlighet att träffa oss och ställa frågor om vad vi kan erbjuda i form av olika kurser och förlossningstöd.

Du finner oss på Pilåkersvägen 5C i Malmö. 1 trappa ner.

Varmt Välkommen
Anna & Kristina

www.peacefulparenting.eu